Carl Felding vid ryttarstatyn av Magnus Stenbock i Helsingborg
|
Carl Felding vid ryttarstatyn av Magnus Stenbock i Helsingborg |
Kulturell kvinnoläkare och medicinhistoriker.
Medicinhistorikerna i Helsingborg med omnejd sörjer en aktiv tidigare ordförande och en generös donator samt gedigen människovän. Så gör även många vänner i Danmark och Sverige.Docent Carl Felding har inom sitt område varit en varm helsingborgare även om han föddes i Danmark, där han i sin ungdom tog starka intryck av krigshändelserna. Efter sin medicinska utbildning i Köpenhamn sökte han sig till kvinnokliniken i Malmö på 1960-talet. Där arbetade jag på kirurgen och vi träffades på jourer. Carl gjorde en elegant disputation för medicine doktorsgraden 1969 om njursjukdomar under graviditet. Han blev docent och senare chef på kvinnokliniken i Helsingborg. Hans skicklighet och sociala kompetens gjorde honom mycket omtyckt i alla läger.
Carls breda kulturella intresse fick fritt utlopp efter avslutat yrkesliv. Han tog upp studier vid Lunds universitet i konstvetenskap och skrev en 20-poängs uppsats om Helsingborgs Gamla barnsjukhus 1888-1988. Fortsatta studier bedrevs om europeiska ryttarstatyer, vilket blev en 60-poängs uppsats vid universitetet. Som ett avsnitt ur det projektet utgav han boken om Nordens ryttarstatyer 1998. Den boken är tillgänglig på alla bibliotek, och vittnar om bredden hos honom. Han har alla statyerna vetenskapligt dokumenterade liksom arbetet om den berömda konstfärdiga kupolen på St Pauls-katedralen i London. Den skapades ju av läkaren och arkitekten Christopher Wren som byggde den efter Londons stora brand 1666
Carls insatser för Helsingborgs medicinhistoria är omfattande. Han har betytt oerhört mycket för museet, föreningen och personalen. Planering av museet hade redan startat 1978. Kort därefter kom Carl in i arbetet. 1982 bildades Helsingborgs Medicinhistoriska Förening först med Carl som v. ordförande, sedan från 1985 och nio år framåt som ordförande. 1986 invigdes Gamla barnsjukhuset av landshövding Bertil Göransson till ett medicinhistoriskt museum. Carls aktiviteter som ordförande innefattade inte bara att aktivt ta tillvara äldre föremål, utan även att se till nutiden. Han initierade och donerade medel till piano, tavlor, högtalaranläggning och annan modern teknik. Dessutom ordnade han medicinhistoriska minnesplattor på flera ställen ute i staden. Museet har blomstrat, men helt nyligen beslöt politikerna att sälja huset, vilket hotade verksamheten. Nu har museet räddats av Våge Svensson, som köpt huset och låtit museet få fortsätta.
Carl var den belevade gentlemannen och förstod som få män att möta kvinnor på ett varmt och innerligt sätt. Han har varit en utomordentlig kvinnoläkare! Sin personal på KK månade han mycket om. Efter avslutat chefskap bjöd han under 21 års tid in KK-pensionärer till populära träffar på Gamla barnsjukhuset med föredrag och måltid inkluderande vin, primärt på egen bekostnad och arbetsinsats, men efterhand för en ringa symbolisk peng. Dessa träffar utsträcktes till vänner och bekanta och hade varierande kulturella ämnen såsom konst, musik och arkitektur med goda inbjudna föreläsare. Musik utgjorde en väsentlig del av hans tillvaro. Hans träffar innehöll alltid musik framförd av hans syster Elisabeth.
Naturligtvis var han med i Helsingborgs konstföreningen bl.a. som ordförande. Helsingborgs läkaresällskap bildades 1971, och där var han också verksam. Senare, när pensionerade läkares förening (Skåne-SÄL) skapades i början av 2000-talet, blev Carl en självskriven och aktiv ledamot av dess första styrelse.
Jag ska nu avslöja en hemlighet. Vi är några av hans närmaste vänner, som planerat att hedra Carl för hans kulturella insatser, och hans betydelse för Helsingborg med bl.a. muséet. Stadens styrande har i fjol våras (2015) fått förslag, att Carl skulle få Helsingborgs kulturpris. Ett sådant ärende drar ofta ut på tiden och alternativt föreslog vi att en gata i Helsingborg skulle uppkallas efter honom. Det avvisades omedelbart med argumentet att sådan heder tillkommer endast personer, som varit avlidna under minst fem år. Nåväl, nu har Carl startat på att uppfylla det villkoret, så framtiden får utvisa resultatet.
I festliga sammanhang har Carl alltid varit mycket generös att bjuda till kalas. Hans 90-årsdag 2012 firades i Danmark med en fin middag för den stora, kära släkten och följande vecka för de många vännerna. Sina danska rötter släppte Carl aldrig. Kontakten uppehöll han flitigt, men då han bott nästa hela sitt liv i Sverige och fick möjlighet att söka dubbelt medborgarskap, gjorde han så för ett år sedan. Han firade det på vanligt sätt i våras genom att bjuda många vänner till kulturella föredrag och efterföljande måltid, där han höll ett strålande tal. Det kom att bli den sista festen i den långa raden, han inbjudit till.
Carl Felding var den vänfaste, kloke, omtänksamme och gästfrie, trogne hedersmannen, som alltid var glad och mera frågade, hur andra mådde än talade om sig själv. Saknaden är stor. Men i saknaden ingår en glädje över att ha haft förmånen att få känna och samarbeta med personen Carl, som får stå som ett föredöme för oss.
Bengt I. Lindskog
Hedersledamot i Helsingborgs Medicinhistoriska Förening
Publicerad 2016-10-20